Sanna Bråding går framåt

Sanna Bråding är intensiv. Väldigt intensiv. Hon skrattar ofta, särskilt åt att hon pratar så mycket. Det går knappast att dra till med klyschan att hennes ögon är stora som tefat, men de är något åt det hållet. Givetvis är hon färgglatt klädd med accessoarer i olika mönster. Och så massor av ringar på alla fingrar plus lila naglar. Hon ler åt att hon blivit vald till Sveriges sämst klädda kvinna. I sina egna ögon är hon utstuderat originellt klädd. Håret ser numera ut som en kopia av Carina Bergs, vilket beror på att Sanna Brå­ding för ett par månader sedan gjorde en Britney, rakade av sig håret.

– Det var en reningsprocess. Jag ville inte ha något yttre att tänka på.

När jag ringde upp henne första gången brast jag i skratt eftersom hon hade Britney Spears Piece of me som mobil­svar, låten som handlar om hur alla sliter och drar i henne. Sanna Bråding vara bara 14 år när hon blev stjärna i såpan Tre kronor 1994. Hon blev också känd som kassörskan Kajsa i Ica-reklamen, radiopratare i P3 Star, Sommartoppen och programledare i Idol. För att inte tala om rollen som knarkande porrskådis i Lukas Moodyssons Ett hål i mitt hjärta, där hon spelade Tess som gör amatörporr.

– Jag kände igen mig i henne och kunde använda många delar av mig själv.

Ett genomgående tema i Sanna Brådings liv är att hon har skämts. Jag hinner knappt ställa en fråga förrän hon på en kvart berättar att hon lidit av ätstörningarna anorexia och bulimi, alkohol- och drogmissbruk, för mycket träning och shopping. Hon konstaterar kallt att det inte hjälper det minsta att springa runt och shoppa.

– När jag kom hem ställde jag bara ner kassarna och gav bort kläderna till kompisarna. Att fly undan hjälper bara för stunden och förvärrar efteråt.

Sanna Bråding är noga med att på­peka att hon mått bra stora delar av sitt liv, haft underbara roller i tv, gjort filmer och radio. Problemet har handlat om vad som samtidigt försiggått inne i henne. Hon beskriver sin hjärna som ett ställe där det pågår olika strider. Ungefär som det tecknades i Kalle Anka med en ängel på ena ­axeln och en djävul på andra som bråkar om hur värdelös hon är.

– Nu när jag mår bättre börjar det där successivt släppa. Jag har aldrig känt mig så laddad som nu och vill verkligen ha en framtid. Kreativiteten är tillbaka, jag har tagit mitt straff och dörrar som tidigare var stängda har börjat öppnas.

När hon greps för innehav av ­kokain den 28 april 2008 stod det på alla löpsedlar om den ”knarkande tv-stjärnan”. Hon blev omedelbart avstängd från P3 och under flera dagar fortsatte löpen skrika ut: ”Här köper hon knark” och ”Misstänkta tv-­stjärnan gick i polisens kokainfälla”.

Sanna Bråding berättar om förhörs­ledarna som sa: ”Fattar du inte vad du gjort? Vad tänkte du? Du har förstört allt och är anhållen för narkotikabrott”.

– Själv tänkte jag att det kanske var det jag ville och kände redan då att nu vänder det.

Det var strax före nio på morgonen som polisen ringde på dörren där Sanna Bråding och hennes pojkvän befann sig. När de inte öppnade började polisen banka och skrika ”Öppna dörren!” När hon öppnade kom fem poliser fram och snart satt hon i ett fyra timmars förhör på häktet.

Sanna Bråding dömdes för ringa narkotikabrott och innehav av 16 gram kokain. Det blev en månad på Färingsös öppna anstalt i Ekerö. ­Hennes pojkvän sitter fortfarande inne, dömd till fängelse i ett år och åtta månader för narkotikabrott.

– Vi får se vad som händer. Det är jobbigt känslomässigt, säger Sanna Bråding som träffade honom förra veckan när han var på permission. Det är enda gången under intervjun som hon blir tystlåten.

Sanna Bråding betonar att det var bra att hon fick ett straff för sitt brott.

– Det var skönt på nåt sätt att sitta i fängelse men straffet kom förra året då jag var tvungen att börja jobba med mig själv och inte kunde fly längre. Jag blev av med alla jobb och blev utdömd av så många även om jag får skylla mig själv. Fängelset var som att sätta punkt.

Sanna Bråding skrattar till och ­säger att hon funderar mycket på hur hon blev ”Miss kriminell”.

– Hur lyckades jag fucka upp allt så jävla stort? Det har varit en trygghet att må dåligt, att vara destruktiv. Det känns som mitt mål var att nå min personliga botten för att kunna landa.

För Sanna Bråding var Anna Skippers program Du är vad du äter, som visades tidigare i år i TV3, vändpunkten då hon visade för svenska folket hur dåligt hon mådde. Frågan är hur det ska bli nu när hon går i terapi och känner att hon är på väg uppåt igen. Kan Sanna Bråding lita på sig själv?

– Jag har lärt mig i terapin att inte fly utan fråga mig själv varför jag känner så här. Jag går två steg fram och ett tillbaka och vet att jag aldrig mer vill må som jag har gjort. Det känner jag starkt i mig. Även om det finns en sida hos mig som romantiserar mitt tidigare liv då jag slapp känna efter. Allt jag höll på med var ett långsamt självmord och jag har haft mina psykbryt. Men nånstans inne i mig har jag tänkt att ”det här kommer att gå över”.

I sin blogg skrev hon nyligen: ”Jag har insett att jag har en lång väg kvar tyvärr. Men den gamla Sanna ska aldrig få ta över mig igen...Det har jag faan bestämt!”

– Om jag faller tillbaka så sviker jag så många. Men den jag sviker mest är mig själv.

Sanna Bråding växte upp i Orminge, Nacka, med pappa Lars, som är datatekniker, och mamma Marion, som jobbar som sjuksköterska. Plus två bröder.

– Jag hade tidigt tydliga åsikter om vilka kläder jag skulle ha på mig, ville uppträda hela tiden och gjorde shower på vardagsrumsbordet. När jag var fem år fick jag min första rosa plastbandspelare och spelade in mina radioprogram. Ett år senare hittade jag min grej när jag började med amatörteater.

Det är antagligen ingen idé att lite amatörpsykologiskt försöka hitta ­orsaken till Sanna Brådings problem i hemmiljön. Hon betonar gång på gång hur mycket kärlek hon fick och hur måna föräldrarna var om henne. Däremot var det värre med storebror som var ”väldigt intelligent”.

– Jag började jämföra mig med ­honom och var rädd att folk skulle tycka att jag var ointelligent.

Hon kan nästan datera sina problem till när hon var elva år och vaknade upp på nätterna med funderingar över att världen var ond och att hon inte kunde hjälpa alla.

– Då började jag känna att jag inte räckte till. Det eskalerade när jag fick mycket mer utrymme och alla såg mig i Tre Kronor. På inspelningarna var jag amatör och i skolan stjärnan. Jag var rädd att folk skulle tycka att jag var förmer eller dålig skådespelare så då tog jag kontrollen genom att sluta äta, började träna och fick MVG i alla ämnen. Blev perfekt. Jag försökte ­hitta en balans fast jag inte förstod att jag började snurra iväg totalt.

Men egentligen hade du inte kontroll?

– Nej, anorexisjukdomen kan börja med en bantningskur som går för långt. Ofta handlar det om att man inte räcker till och straffar sig själv för att man inte är värd något. Jag trodde jag var svag om jag visade känslor. Det tog flera år för mig att fatta att jag var sjuk eftersom det är tryggt när det är jag och min röst i h­uvudet som har kontrollen tillsammans. Det är en jättekonstig grej som är ett helvete. Man får någon form av kick samtidigt som man mår så dåligt. Jag vägde 45 kg till sist.

Vad sa dina föräldrar?

– De var oroliga och tog mig till ­läkare redan när jag var elva år. Men jag sa redan då att jag tar hand om mitt eget liv och är inte psykiskt störd. Vändpunkten kom många år senare när mitt knä pajade och jag inte ­kunde träna mer. Då gick jag ut och festade i stället. Ett nytt missbruk.

Sanna Bråding konstaterar att föräldrarna mått dåligt och haft många sömnlösa nätter när dottern kastat sig in i nya missbruk.

– De såg en tonårsdotter som bara ville göra gott för dem, ge presenter, laga mat samtidigt som de såg att jag höll på att döda mig själv.

Men ni har aldrig brutit med varandra?

– Nej, utom de åren när jag tog droger för då skämdes jag så mycket. Kontakten var sporadisk för jag kände att jag gjorde dem så illa. Jag träffade heller inte många av mina nära vänner för de började gråta när de träffade mig. Så då hängde jag med folk som inte brydde sig, som mådde lika dåligt som jag. Men nu har jag bott hos mina föräldrar sen i somras, säger Sanna Bråding och skrattar åt att alla hennes kompisar älskar hennes föräldrar och brukar säga ”hur kan såna snälla föräldrar ha fått ett barn som dig?!”

Jag visar henne några gamla tidningsklipp där en 17-årig Sanna Bråding utnämnts till Veckans babe av ­Expressen. En söt och mycket smal tjej som är mitt uppe i Tre Kronor-­inspelningarna. Själv minns hon exakt vad hon tänkte när hon såg bilden.

– Att jag var så tjock!

På fredag ska hon grillas i SVT av ett gäng komiker som ska vara medvetet elaka och säga saker som ”Nu är det bara för dig att snorta ut ljusen”.

– Jag är inte orolig för att bli dissad för jag vet att jag gjort misstag och så har jag självdistans nog att garva åt att jag skrikit ”yoyoyo” på radio, att jag knarkat, suttit i fängelse. Det jobbiga är i slutet av programmet då jag ska svara tillbaka och leverera. I slut­ändan är det hyllning att bli grillad.

Hon ser framför sig hur hon jobbar kreativt igen och skaffar man och barn. Då hugger oron omedelbart tag i henne.

– Tänk om jag inte fostrar dem rätt. Det är ett sånt stort ansvar och jag kommer inte att klara av få en dotter som mig.